Mamma

Det står en tom stol vid bordet nu Och kaffet har hunnit bli kallt Världen snurrar vidare som förut Men för mig har den stannat på allt Jag ser ditt leende i köksfönstrets ljus Hör din röst i vindens sus Små spår av dig finns i varje vrå I huset där vi lärde oss gå Mamma, du är stjärnan som aldrig dör Ett eko av godhet jag fortfarande hör Fast din hand inte vilar i min Är din kärlek för evigt min Du är solens strålar mot min kind Du är viskningen i sommarens vind I mitt hjärta har du byggt dig ett bo Där finner jag tröst och ro Du lärde mig styrka, du gav mig mod Genom tårar och skratt där du stod Som en klippa när vågorna slog mot land Höll du alltid i min hand Nu får jag vandra den väg du har lagt Minns varje ord som du har sagt Att kärleken aldrig försvinner helt Fast ödet har varit så stelt Mamma, du är stjärnan som aldrig dör Ett eko av godhet jag fortfarande hör Fast din hand inte vilar i min Är din kärlek för evigt min Du är solens strålar mot min kind Du är viskningen i sommarens vind I mitt hjärta har du byggt dig ett bo Där finner jag tröst och ro Himlen känns så oändligt blå När jag tänker på var du är nu Ingen smärta kan dig längre nå Bara ljuset, precis som du Du är solens strålar mot min kind Du är viskningen i sommarens vind Jag bär dig med mig, vart jag än går Genom dagar, genom år Tack för allt, mamma Vi ses när tiden är inne.