Systerskap

SYSTERSKAP Koreograf: Karin Lilja Dansare: Dansåret och Danspedagogiska året 2026 Ljusdesign: Karin Lilja & Nisse Nilsson Musik: Fempathy Melodies – Sisterhood flame, Any Stott – Expecting, Escala - Requiem for a tower, Ramin Djawadi, George R.R. Marin, Tina Guo - The Rains of Castamere från Game of Thrones, UMEK – Amnesiac. Jag började fundera på den här koreografin för något år sedan efter en träff med mina vänner, kvinnor som jag känt i 30 år. Vi har under åren haft ett starkt systerskap, med definitionen att vi håller varandra om ryggen, stöttar upp och omhändertar. Vi har också under åren skanderat ut vår vrede och sorg över kvinnors roll i samhället, jämställdhet, rättighetsfrågor och orättvisor om vartannat. Med åldern har nya systerskap vuxit fram, med skiftat fokus – barn och familj, men fortfarande med en stark känsla av att här finns människor vid min sida som är lika mycket skyddsnät som min familj. Men hur är det att sakna ett systerskap? I sociala medier ser jag kvinnor runt om i världen som efterlyser stöd och vänskap. Ensamheten är stor. Alla blir inte upplockade när livet faller samman och världen kan vara en mörk plats. Ett systerskap kan också finnas med människor man inte känner. Alla kvinnors hus och kvinnojouren är strålande exempel på det. Metoo är ett annat. Kvinnor stod upp för andra kvinnor, ibland med förödande konsekvenser. Att göra sin röst hörd, kämpa för sin kropp, sin rätt och sin plats kan möta ett motstånd utan dess like. Det här är en koreografi med systerskapets olika perspektiv i fokus. En påminnelse till mig själv och alla runt omkring mig att solidaritet och stöd kvinnor emellan är en styrka. Låt ropen skalla! I den här koreografin möter vi fem delar av systerskap: 1. Gemenskapen: Så tacksam för den. Vit som freden! Färgen vit lugnar oss och inspirerar till förändring. 2. Politiken: Politiken är slug. Den vänder en ryggen till samtidigt som den öppnar upp. Orange och rött – intensivt! #metoo #saradanius #tystnadtagning 3. Rösten: Systrar, ta plats. Lila är kvinnans och drottningens färg, intelligens och kunskap. 4. Ensamheten: Avsaknaden av ett systerskap, men också; vilken syster får höras? Svart som sorgen, tystnaden och döden. 5. Vreden: Nu står kvinnorna på barrikaderna och skriker STOPP! Rött som blodet och elden! Att arbeta med de här starka, intelligenta, roliga, envisa, coola, kompetenta, känslosamma, lyhörda, omhändertagande, skrattiga, gråtiga och briljanta kvinnorna i Dansåret och Danspedagogiska året har varit en fröjd! Vilket gäng! Jag känner så mycket tacksamhet. Era döttrar, systrar, partners, vänner, studenter, främlingar, bekanta - var stolta över dem och ge dem all kärlek och uppmärksamhet de förtjänar. / Karin Lilja, Koreograf Karin Lilja är adjunkt och ämnesföreträdare i dans vid Karlstads universitet och skapat detta stycke som en del i sin tjänst.